Den 7 november 2026 öppnar Moderna Museet på Skeppsholmen den hittills mest omfattande utställningen med Aage Gaup, och vernissagen hålls redan fredagen den 6 november klockan 18.00. Gaup arbetade i trä, i stor skala och med en poetisk, nästan musikalisk formvilja, och hans skulpturer går inte att packa ner i en ram. Men en poster kan ändå låta hans tänkande flytta in: materialens värme, den handgjorda tanken och en abstraktion som aldrig blir kall. Här går vi igenom vem Gaup var, vad museet visar och hur du översätter hans uttryck till väggen hemma.
Snabbfakta: "Aage Gaup – Sculpting a Return/Hábmet máhccama" visas på plan 2 på Moderna Museet i Stockholm 7 november 2026 till 24 januari 2027. Gaup föddes 1943 i Bissojohka/Børselv vid Porsangerfjorden i Finnmark och dog 2021. Kuratorer är Lena Essling och Joa Ljungberg. Samtalet "Avant Joik" hålls 14 november klockan 16.00, och guidade visningar på svenska ges bland annat 18, 21 och 25 november.
Barnet som evakuerades från Finnmark – och skulptören som vände tillbaka
Utställningens undertitel, "Sculpting a Return" eller på nordsamiska Hábmet máhccama, pekar mot en återvändo, och den säger mycket om Gaups liv. Han föddes 1943 vid Porsangerfjorden i Finnmark, men andra världskrigets slutskede och den tvångsevakuering som drabbade Finnmark gjorde att han växte upp i Verma i Romsdalen, långt från sin biologiska familj och sina samiska rötter. Som konstnär kom han sedan att söka sig tillbaka norrut, till Finnmárku och till en samisk gemenskap.
Mellan 1973 och 1978 studerade han skulptur vid Kunstskolen i Trondheim. Därefter flyttade han till Máze i Finnmárku, där han var med och bildade Mázejoavku, Máze-gruppen. Gruppen var verksam från 1978 till 1983, bestod av åtta medlemmar och kombinerade konstnärligt arbete med den politiska kampen för samers rättigheter. Museet menar att gruppen spelade en viktig roll för att vidga begreppet samisk konst och stärka dess ställning inom samtidskonsten. Det är värt att stanna vid: en konstnär som själv hade förlorat sitt språk och sin plats blev med i en generation som byggde upp ett konstnärligt språk på nytt.
År 1979 var Gaup med och grundade Sámi Artists Union, det samiska konstnärsförbundet. Från 1983 bodde och arbetade han i Kárášjohka/Karasjok. Han fick Hedda-priset år 2000 och John Savio-priset 2019, två utmärkelser som visar att hans arbete uppskattades både inom teatervärlden och inom den samiska kulturen.
Duodji möter modernism: varför trä och handens kunskap bär hela utställningen
Museet beskriver Gaup som en av sin generations mest egensinniga nordiska skulptörer, med ett kraftfullt och poetiskt formspråk i stort format. I utställningen kombineras influenser från internationell modernism med material, tekniker och en hållning som är förankrade i duodji, den samiska traditionen av konsthantverk. Det är en intressant poäng: duodji gör ingen skarp skillnad mellan nytta och skönhet, och just det gör att Gaups abstrakta träformer känns både monumentala och nära kroppen.
Bildtexterna i museets material talar om stora skulpturala träformer och långsmala träskulpturer. Det är inte slumpen som styr: trä har ådring, vikt och lukt, och det är ett material som berättar om var det vuxit. För den som väljer konst till sitt hem är det en användbar tanke. Motiv som bär spår av naturliga material och av en mänsklig hand brukar leva längre på en vägg än motiv som bara är dekorativa.
Utställningen visar storskaliga skulpturer, installationer, scenografimodeller och maketter för offentlig konst. Det är alltså inte bara museisalens skulptör som presenteras, utan också den som ritade rum åt andra: för scen, torg och fjordstränder.
Från Dološ giella till Luohti: fyra verk att känna igen innan du går dit
Museets egna bildtexter nämner flera verk som ger en bra ingång. Dološ giella – ođđa hápmi ja báhtareaddjit, på svenska "Gammalt språk – ny form och flyktingar" från 2018, är en installation som hämtar sin kraft från trummans uråldriga visuella språk. Museet beskriver verket som en förening av det mytiska och det politiska, och en detalj visar röda paneler. Verket visades också i utställningen "Vävda sånger" 2020, ett samarbete mellan Statens konstråd och Luleå Biennal.
Almmiráidalas, "Himmelstigen", är ett offentligt verk beställt av Tromsø fylkeskommune. Luohti, "Joik", installerades i Vadsø 1990, och titeln pekar på joiken, den sångform där ett minne eller en person tecknas fram i toner snarare än i ord. Det förklarar varför Moderna Museet bokat ett samtal med titeln "Avant Joik" den 14 november: joiken är en levande del av den kultur han arbetade i, och titlarna på flera av hans verk, som Luohti, bär den med sig.
Som scenograf var Gaup knuten till Beaivváš Sámi Našunálateáhter, den samiska nationalteatern. Han beskrivs som teaterns förste scenograf när den grundades 1981, och hans modell för Min duoddarat, "Våra vidder", från 1981 visas i en maquett från 2014 med färgstarka scenelement i blått, rött och gult. Andra scenografier är Luohti gomuvuođa salas, "En ton i oändlighetens famn", från 1987 samt Ridn'oaivi ja nieguid oaidni, "Den rimhårige och drömseern", från 2007 och 2013. Att veta att samma konstnär som gjorde de tunga träformerna också arbetade med färg och rörelse på en scen gör utställningen lättare att läsa.
"En skulptur som kommer tillbaka till sin form har inget att bevisa; den behöver bara en vägg att vila mot."
Sanningskommissionen och ett museum som lyssnar: sammanhanget bakom 2026
Utställningen är kopplad till Sanningskommissionen för det samiska folket, som lägger fram sitt arbete hösten 2026. Åtta institutioner deltar i det samlade programmet, däribland Moderna Museet i både Stockholm och Malmö. Det ger Gaups verk en tyngd som går bortom formspråket: en man som förlorade sitt språk genom evakuering och sedan byggde en praktik av att hämta tillbaka formen ställs mitt i ett nordiskt samtal om historia, minne och upprättelse.
Kuratorerna Lena Essling och Joa Ljungberg har arbetat tillsammans med en extern rådgivande grupp: konstnärerna Carola Grahn, Britta Marakatt-Labba och Joar Nango, kuratorn Marit Baer från Nordiska museet, professor emeritus Harald Gaski och professor emerita Hanna Horsberg Hansen. Att museet bjudit in konstnärer och forskare med samisk förankring i själva utformningen är ett tecken på att utställningen vill berätta på Gaups villkor, inte på institutionens.
Samma höst pågår två andra utställningar på Skeppsholmen som går bra att kombinera med besöket: Monir Shahroudy Farmanfarmaians spegelmosaiker och Jan Håfströms verk från de senaste åren. Och i Malmö visas Anna Casparsson, en konstnär där tekniken är själva tanken.
Så tar du med dig Gaups tänkande till väggen hemma – utan att kopiera honom
Det finns ingen poster av Gaups skulpturer att bygga en vägg kring, och det vore också fel att försöka låtsas något annat. Det som går att låna är hans principer. Tre av dem fungerar särskilt bra i ett vanligt hem.
Princip ett: låt materialet synas
Välj motiv där papper, kolteckning, träsnitt eller fotografi av ved, bark och havsstrand syns som egen yta. Våra naturmotiv är en bra start, eftersom landskap och detaljer ur naturen speglar samma jordnära ton som Gaups träformer. Kombinera med en ram i obehandlad ek eller ask så att väggen får samma värme som en trästolpe i fjällen.
Princip två: abstraktion med själ, inte bara form
Gaup använde ett abstrakt formspråk men band det till andlighet och berättelse. I vår samling av abstrakta posters finns motiv med mjuka, organiska former som tål att tittas på länge. Välj de som påminner om ett landskap, en vågrörelse eller en kroppshållning snarare än geometriska mönster som kräver att du tolkar dem.
Princip tre: ett hantverk i varje rum
Duodji bygger på att det vardagliga kan vara vackert. Hitta därför ett hantverksföremål som får tala tillsammans med konsten: en träskål under posterväggen, en vävd matta, ett ullpläd. För den som gillar kombinationen av skandinavisk lugn och japansk hantverkstradition passar våra Japandi-posters, och det går att läsa mer om samma tanke hos Kåge och Hamada på Nationalmuseum, där svensk och japansk lerkonst möts.
Tips: Hänger du en stor poster i formatet 50x70 eller 70x100 centimeter bakom en soffa eller en säng, välj en form med en tydlig vertikal rytm, som en trädstam eller ett långsmalt bergsparti. Då upprepar väggen det Gaup gjorde med sina långsmala träskulpturer: den riktar blicken uppåt och ger rummet höjd.
Format, färger och placering när konsten ska vara stilla men stark
Gaups verk är stora, så om du vill efterlikna den känslan hemma bör du tänka i större format än du först tror. En enda poster i 70x100 centimeter bär ett rum bättre än fyra små, särskilt i en hall eller ovanför en soffa. För mindre ytor fungerar 30x40 centimeter i par, hängda med en handsbredd mellan sig, eftersom det blir ett eget lugnt block.
När det gäller färg kan du hämta stöd ur utställningens material. Museets bildtexter nämner rött, blått och gult i scenografin. Håll därför grundtonen naturlig, med ljust trä, grått, benvitt och kolsvart, och låt en enda färg från teaterns värld gå igen i ett litet föremål. En röd kudde eller en gul vas räcker. Resultatet blir stilla men med en puls, i linje med det Gaup själv gjorde när han lät strama träformer möta färgglada scenelement.
Tänk också på ljuset. Trä och papper i naturliga toner drar nytta av varmt ljus, runt 2700 kelvin, och tål inte direkt sol. Placera därför inte en poster med fina toner mot ett söderfönster utan skydd. Mer om hur du väljer rätt storlek finns i vår guide om poster i vardagsrummet.
Vill du fördjupa dig i det som visas på plats rekommenderar vi museets egen sida om utställningen, där både program och kuratorernas texter finns: Moderna Museet om Aage Gaup. Museets samlade pressmaterial för året finns här: Moderna Museets utställningsprogram 2026.
Vanliga frågor om Aage Gaup och utställningen på Moderna Museet
Vill du hitta motiv som för in samma jordnära lugn i ditt hem? Börja med våra svenska konstverk eller bläddra bland minimalistiska posters, och välj en ram som låter materialet synas. Det är ofta rätt ram, snarare än fler motiv, som får en vägg att kännas färdig.