Harald Sohlberg – Vinternatt i Rondane, nyromantik och den nordiska nattens målare

Harald Sohlberg är den norska konstnär som målade Nordens mest älskade vinternatt. Hans Vinternatt i Rondane – ett snötäckt fjällmassiv i djupblått månljus, en ensam stjärna över Rondslottet och ett gles, förvridet buskage i förgrunden – röstades 1995 fram till Norges nationalmålning av NRK:s tittare och hänger i dag i Nasjonalmuseet i Oslo. Få bilder fångar den nordiska vinterns tystnad lika exakt, och få har fått ett så självklart andra liv som poster och konsttryck i skandinaviska hem. Sohlbergs blå natt är på samma gång landskap, andakt och abstraktion.

Men Sohlberg var mer än en enda målning. Under fyra decennier byggde han ett litet men koncentrerat livsverk kring ett fåtal motiv: solnedgångens glöd bakom tunna trädsilhuetter, sommarnatten över Oslofjorden, gruvstaden Røros i snö, en blomsteräng under fullmåne och fiskarstugorna vid Vestfoldkusten. Han arbetade långsamt, i tunna lasyrskikt, och kunde ägna femton år åt ett enda motiv. Den här sidan följer hans liv från pälshandlarhemmet i Kristiania till fjällen, går igenom huvudverken, förklarar tekniken bakom det lysande blå, tar upp rekordpriserna på Sotheby's, de stora utställningarna 2019 och 2025, verken i svenska samlingar och hur hans bilder fungerar i ett nutida hem.

Innehåll
↓ Vem var Harald Sohlberg?
↓ Från Kristiania till Røros – liv och bakgrund
↓ Huvudverken – Vinternatt i Rondane och de andra nätterna
↓ Teknik och stil – lasyr, symmetri och det kosmiska rummet
↓ Nyromantik, Munch och eftermälet
↓ Var finns Sohlberg i dag? Museer, Sverige och auktioner
↓ Sohlberg i hemmet – så fungerar den blå vinternatten
↓ Tidslinje
↓ Relaterade konstnärer och rörelser
↓ Vanliga frågor om Harald Sohlberg

Vem var Harald Sohlberg?

Harald Oskar Sohlberg (1869–1935) var en norsk målare, tecknare och grafiker, född och död i Oslo, och den kanske viktigaste företrädaren för nyromantiken i norsk konst. Han tillhörde generationen efter Erik Werenskiold, Christian Krohg och Frits Thaulow – de naturalister som på 1880-talet hade fört friluftsmåleriet till Norge – men vände sig bort från deras intresse för väder, ljusatmosfär och vardagsrealism. Sohlberg ville i stället måla upplevelsen av naturen: tystnaden, den svindlande rymden, känslan av att stå på en tung planet och se ut i ett oändligt världsrum, som han själv formulerade det.

Hans produktion är liten. Han arbetade så långsamt och omsorgsfullt att antalet fullbordade oljemålningar räknas i tiotal snarare än hundratal, och till det kommer ett tiotal etsningar utförda mellan 1912 och 1931 samt en stor färglitografi efter Vinternatt i Rondane som tog tre år att färdigställa. Just den begränsade mängden gör att varje verk bär tung vikt – och att de sällsynta gånger ett större verk dyker upp på auktion blir de internationella nyheter.

Snabbfakta: Född 29 november 1869 i Kristiania (Oslo), död 19 juni 1935 i Oslo, 65 år gammal. Son till pälshandlaren Johan W. Sohlberg (1831–1909) och Johanne Viker (1837–1902). Elev vid Den kongelige Tegneskole 1885–1890, hos Kristian Zahrtmann i Köpenhamn vintern 1891–92 och vid konstakademien i Weimar 1896–97. Debuterade på Høstutstillingen 1894 med Natteglød (1893), som köptes in av Nasjonalgalleriet. Gift 16 oktober 1901 med Lilli Hennum (1878–1967). Bodde i Røros 1902–1905. Vinternatt i Rondane (1914, olja på duk, 160,4 × 180 cm, inventarienummer NG.M.01185) påbörjades efter en skidtur påsken 1899, fullbordades våren 1914 och skänktes till Nasjonalgalleriet av Jørgen Brede Stang 1918. Guldmedalj vid världsutställningen i San Francisco 1915. Auktionsrekord: 2 677 000 pund för The Old Captain's House, Winter Afternoon (1909) på Sotheby's i London den 8 december 2021. Retrospektiv på Dulwich Picture Gallery i London 13 februari–2 juni 2019. Representerad i Nationalmuseum i Stockholm och Göteborgs konstmuseum.

Från Kristiania till Røros – liv och bakgrund

Pälshandlarens son som skulle lära sig ett hantverk

Sohlberg växte upp i ett välbärgat borgerligt hem i Kristiania, där fadern drev en pälsvaruhandel. Pojken tecknade ständigt, och konstnärer i familjens umgängeskrets såg tidigt hans begåvning. Fadern var dock skeptisk till en konstnärsbana och ville att sonen skulle lära sig ett riktigt yrke. Kompromissen blev Den kongelige Tegneskole, där Harald från 1885 gick i dekorationsmålaren Wilhelm Kroghs klass fram till hösten 1890. Utbildningen till dekorationsmålare – med dess krav på exakt teckning, rena ytor och planering av stora fält – satte spår i allt han senare gjorde. Den stränga, nästan dekorativa stiliseringen i hans mogna landskap har sitt ursprung här.

Sommaren 1889 målade han för första gången självständigt, under en vistelse i Nordtorp i Valdres. Studien Sommeraften från det året, hållen i mjuka violetta toner, visar redan det intresse för naturstämning som skulle bli hans livsämne. Året därpå förmedlade Erik Werenskiold en plats hos Sven Jørgensen i Slagen vid Åsgårdstrand – en lärare Sohlberg snart kom i konflikt med, men vars figurteckning ändå påverkade honom. Hösten 1891 fick han korrektur av Werenskiold och Eilif Peterssen, och samma vinter tillbringade han tre månader hos Kristian Zahrtmann i Köpenhamn, den danske målare som fostrade en hel generation nordiska kolorister.

Genombrottet 1894 och åren i utlandet

Hösten 1894 debuterade Sohlberg på Statens Kunstutstilling – Høstutstillingen – med Natteglød, målad året innan. Bilden visar tunna, mörka trädsilhuetter mot en flammande gulröd aftonhimmel som också färgar vattenspegeln under dem. Varje blad i förgrunden är tecknat med skärpa, medan bakgrunden är stiliserad och diffus – det kontrastgrepp som skulle bli hans signatur. Samma år debuterade Halfdan Egedius med Lørdagskveld, och de två bilderna brukar räknas som nyromantikens genombrott i norsk konst. Natteglød köptes in av Nasjonalgalleriet, en ovanlig ära för en 24-årig debutant. Sohlberg skrev själv senare att motivet med de mörka detaljerna mot den brinnande solnedgången hade präglat sig så starkt i hans sinne att han inte fick ro förrän han målat det – och att detta var början till hans "senare linje".

Med stöd av Houens legat 1895 och 1896 reste han till Paris, där han bland annat fullbordade Modne jorder, och därefter till Tyskland. Läsåret 1896–97 studerade han vid konstakademien i Weimar under Frithjof Smith. Det är värt att notera hur lite av det franska avantgardet som fastnade: Sohlberg var ointresserad av impressionismens "halvtimmeshängivelse", som han kallade den, och sökte i stället något beständigt, nästan tidlöst. När han kom hem 1899 målade han Sommernatt, en utsikt från en villa på Nordstrand över Oslofjorden mot Bærumsåsarna, där ett dukat bord på verandan tecknar sig knivskarpt mot en oändligt djup, blågrön fjord och himmel. Bilden är hans första fullt mogna verk.

Rondane, äktenskapet och gruvstaden Røros

Påsken 1899 gjorde Sohlberg en skidtur norrut från Kristiania mot Rondane, fjällmassivet mellan Gudbrandsdalen och Østerdalen. Där upplevde han fjällen i månsken, en upplevelse han beskrev som "främmande, ny och väldig som en uppenbarelse". Enligt Nasjonalmuseet gjorde han sin första skiss till Vinternatt i Rondane redan på tåget hem. Under vintrarna 1900–1902 återvände han flera gånger, bodde i fjällstugor, fotograferade och utförde ett tiotal studier i olja, akvarell, kol och färgkrita – en av dessa hamnade så småningom i Nationalmuseum i Stockholm.

Den 16 oktober 1901 gifte han sig med Lilli Rachel Hennum, dotter till kapellmästaren Johan Hennum vid Christiania Theater. Året därpå flyttade paret till Røros, den gamla koppargruvstaden på fjällplatån mot svenska gränsen, där de stannade till 1905. Ekonomin var dålig och hälsan skör, men åren i Røros blev hans rikaste som konstnär. Från 1911 bodde familjen fast i Kristiania, och Sohlberg målade allt oftare motiv från staden och dess omgivningar: Akershus fästning, Vestre Aker kyrka, arbetarkvarteren längs Akerselva. Han dog den 19 juni 1935, 65 år gammal.

Huvudverken – Vinternatt i Rondane och de andra nätterna

Vinternatt i Rondane (1914) – femton års arbete med ett enda motiv

Den slutliga versionen av Vinternatt i Rondane mäter 160,4 × 180 cm och är målad i olja på duk. Kompositionen är strängt symmetrisk: Rondslottet och Høgronden reser sig som ett snötäckt palats i bildens mitt, en lysande stjärna står i mittaxeln, och i förgrunden bildar förvridna dvärgbjörkar och enbuskar en mörk portal, "nästan som en scenridå", in mot det blå landskapet. Ingen människa, ingen stuga, inget spår i snön. I Høgrondens sluttning har Sohlberg målat in ett kors, ett tecken på den religiösa känsla han själv beskrev i ett brev till modern i december 1901: fjället om vintern gör en stum och gripen, man känner något av det man känner under ett väldigt kyrkvalv, "bara tusen gånger starkare".

Vägen dit var lång. Sohlberg ville ha bilden klar till Høstutstillingen 1900 men lyckades inte. 1901 lade han den stora duken åt sidan och rörde den inte förrän 1911. Våren 1914 blev den äntligen färdig, lagom till Jubileumsutstillingen på Frogner samma år, som firade hundraårsminnet av Norges grundlag. Målningen väckte stor uppmärksamhet, köptes 1915 av skeppsredaren Jørgen Brede Stang och skänktes av honom till Nasjonalgalleriet 1918. Den hänger i dag i sal 061 i Nasjonalmuseets nya byggnad vid Oslos hamn, i avdelningen "Stemninger og følelser". År 1995 utsågs den till Norges nationalmålning i en omröstning arrangerad av NRK, och 2005 invigdes utsiktsplatsen Sohlbergplassen vid Atnsjøen, ritad av arkitekten Carl-Viggo Hølmebakk, som ett stopp längs Nasjonal turistveg Rondane. Därifrån ser besökaren exakt det motiv Sohlberg såg.

Natteglød, Sommernatt och de tidiga nätterna

Natteglød (1893) och Sommernatt (1899), båda i Nasjonalmuseet, är de två verk som etablerade Sohlbergs bildvärld. Den första är en solnedgång sedd genom en ridå av tunna träd; den andra en sommarnatt på Nordstrand där förgrundens stilleben – ett bord med glas, flaskor och frukt på en veranda, nyss lämnat av dem som satt där – står i skarp kontrast till den kosmiska rymden bakom. Sohlberg skrev att han ville att åslinjen i bakgrunden skulle vara "liksom oändlig och hel och levande, väldig och melodisk". Tomheten efter människorna är en återkommande klangbotten i hans konst; konsthistorikern Øivind Storm Bjerke gav sin monografi från 1991 titeln Harald Sohlberg: Ensomhetens maler, ensamhetens målare.

Røros-bilderna: Natt, gatorna och blomsterängen

Från åren i Røros 1902–1905 kommer några av Sohlbergs kraftfullaste verk. De två gatubilderna med kyrktornet i fonden, Gate i Røros (1902 och 1903, båda i Nasjonalmuseet), visar de låga timmerhusen i snö med det mäktiga barocktornet från 1784 som stadens ankare. Huvudverket från perioden är Natt (1904, Trondheim kunstmuseum), en strängt symmetrisk bild av Røros kyrka sedd över kyrkogården med dess lutande kors. Sohlberg målade den på plats om kvällarna men strök bort sakristian för att ge bilden större ro och monumentalitet – ett typiskt exempel på hur han redigerade verkligheten för att nå stämningen. En blomstereng nordpå (1905, Nasjonalmuseet), med motiv från Gullikstad utanför Røros, är en ljus och sval sommarnattsbild: en rektangulär äng av prästkragar under en blek fullmåne, placerad exakt i bildens mittaxel. Målningen visades i Stockholm på Nationalmuseum 2006 och har blivit ett av hans mest spridda motiv som konsttryck.

Fiskarstugorna vid kusten och de sena stadsbilderna

Efter Røros sökte Sohlberg sig till de små fiskelägena och lotshamnarna på Oslofjordens västsida: Slagen, Kjerringvik, Nevlunghavn, Helgeroa. Här målade han Fiskerens hus (1906) och Et hus ved kysten (1907), det senare visat på Venedigbiennalen 1907. Motivet – en liten stuga bakom ett vidgrenat träd, med havet och en ljus horisont bakom – återkom i From Værvågen, The Fisherman's Cottage (1921, 94 × 121 cm), som i december 2016 såldes på Sotheby's i London för 1 208 750 pund, dubbla utropspriset och dåvarande rekord. Bland de sena stadsbilderna märks Rønner og fabrikker (1912, Göteborgs konstmuseum), en rå skildring av arbetarkåkarna vid Akerselva, och Våraften, Akershus (1913, Oslo rådhus), där en väldig ask tecknar sin silhuett mot en gyllengul aftonhimmel.

"Jag har en utpräglad känsla av att jag står på ett tungt, fast klot och att jag från detta ser ut i ett oändligt världsrum." – Harald Sohlberg, citerad i Norsk kunstnerleksikon

Teknik och stil – lasyr, symmetri och det kosmiska rummet

Lasyrtekniken: tunna skikt som får färgen att lysa

Det som får Sohlbergs blå att glöda inifrån är lasyrtekniken. I stället för att lägga färgen tjockt och täckande, som impressionisterna, byggde han upp ytan i många tunna, halvgenomskinliga skikt av oljefärg, lager på lager, så att ljuset tränger ned genom färgen och reflekteras från den ljusa grunden. Resultatet beskrivs i Store norske leksikon som "emaljaktigt lysande". Tekniken är långsam – varje skikt måste torka innan nästa läggs – och förklarar delvis varför Vinternatt i Rondane tog så många år. I Røros-bilderna, särskilt Natt, bryter fina rödaktiga och violetta toner igenom det blå på ett sätt som är omöjligt att nå med täckande färg. Samma metod ger de sena kustbilderna deras ljusa, nästan porslinsliknande horisonter.

Skarp förgrund, diffus bakgrund

Sohlbergs kompositionsprincip är nästan alltid densamma: en förgrund studerad in i minsta detalj – varje blad, varje kvist, varje glas på bordet – ställd mot en bakgrund som är förenklad till stora, stilla färgfält. Kontrasten skapar djup utan traditionellt luftperspektiv och ger bilderna deras drömlika, visionära drag. Han var samtidigt noga med balansen. Om Vinternatt i Rondane skrev han att förgrunden inte fick bli för tät och överfull: den fick inte ge ett ödsligt och vilt intryck, "för det är här bildens natt och ångest ska bo". Dekorationsmålarens skolning syns i hur ytorna är planerade och i den strama, ofta spegelsymmetriska uppbyggnaden med motivet centrerat kring en mittaxel – stjärnan, fullmånen, kyrktornet, fönsterkorset.

Teckning, fotografi och grafik

Sohlberg var en säker och uttrycksfull tecknare, och teckningen bär hela hans måleri. Till Rondane-motivet använde han dessutom egna fotografier som studiematerial, vilket var ovanligt öppet erkänt för tiden. Som grafiker kom han igång sent: han tog lektioner i etsning på Tegneskolen hösten 1906 och åren 1911–17 och utförde sammanlagt tio blad mellan 1912 och 1931, bland dem Fiskerens hus (1913) och Stillheten. Det stora färglitografiet efter Vinternatt i Rondane, färdigt 1917 efter tre års arbete, är ett av de tidigaste exemplen på hur ett norskt konstverk medvetet mångfaldigades för hemmen – en direkt föregångare till dagens konsttryck och posters.

Nyromantik, Munch och eftermälet

Sohlberg tillhör den nordiska nyromantiken, den stämningskonst som kring 1890 avlöste friluftsnaturalismen i hela Skandinavien. I Norge var det han och Halfdan Egedius, i Sverige Prins Eugen, Karl Nordström och Richard Bergh, i Finland Akseli Gallen-Kallela, i Danmark Vilhelm Hammershøi. Gemensamt var viljan att måla det inre – längtan, ensamhet, andakt – genom det yttre landskapet, och en dragning mot symmetri, stilisering och dämpad färg. Kopplingen till den europeiska symbolismen är tydlig; Nasjonalmuseet kallar Vinternatt i Rondane för "kanske höjdpunkten av symbolistiska landskap i Norge", trots att den fullbordades sent i förhållande till symbolismens guldålder.

Jämförelsen med Edvard Munch, sex år äldre, har varit oundviklig och Sohlberg avvisade den konsekvent under hela sin karriär. Skillnaden är verklig: Munchs landskap är psykologiska projektioner, Sohlbergs är stilla, nästan religiösa iakttagelser. Ändå finns beröringspunkter – de slingrande grenarna i Fiskerens hus har jämförts med asken i Munchs universitetsmålning Historien – och 1995 ägnade National Academy of Design i New York en hel utställning åt relationen, Munch/Sohlberg: Landscapes of the Mind. Gustav Vigeland, som var Sohlbergs vän i ungdomen, gjorde en byst av honom 1892, i dag på Vigelandmuseet; 1981 restes en granitbyst av Hans Holmen i Røros. Sohlberg belönades med guldmedalj vid världsutställningen Panama-Pacific i San Francisco 1915 och hedersomnämnande i Barcelona 1929, och han satt 1922–24 som suppleant i Nasjonalgalleriets inköpskommitté.

Under 2000-talet har intresset vuxit internationellt. Nasjonalmuseet i Oslo visade retrospektiven Harald Sohlberg. Uendelige landskap 2018–19 med katalog av Marianne Yvenes, varefter utställningen gick vidare till Dulwich Picture Gallery i London – Sohlbergs första stora retrospektiv i Storbritannien, 13 februari–2 juni 2019, tidsatt till 150-årsminnet av hans födelse – och till Museum Wiesbaden, som gav honom den första retrospektiven på den europeiska kontinenten. 2025 ingick han i Northern Lights på Fondation Beyeler i Basel (26 januari–25 maj 2025), en utställning med 62 nordiska och kanadensiska landskap från 1880–1930, som därefter visades på Buffalo AKG Art Museum i New York fram till 12 januari 2026. Där hängde han sida vid sida med Munch, Hilma af Klint, Prins Eugen och Gustaf Fjæstad.

Var finns Sohlberg i dag? Museer, Sverige och auktioner

Norska samlingar

Nasjonalmuseet i Oslo har den centrala samlingen: Natteglød, Sommernatt, de två Røros-gatorna, En blomstereng nordpå, Ettermiddagssol, porträttet Eugenie (1891) och naturligtvis Vinternatt i Rondane, samt ett större antal Rondane-studier från 1901–02 som museet förvärvade 2020. Trondheim kunstmuseum äger Natt, Rasmus Meyers samlingar i Bergen Fra Sagene (1911), Drammens museum Andante (1908) och Eken (1908), och Oslo rådhus Våraften, Akershus. Hilmar Rekstens samling i Bergen har en tidig version av Vinternatt i fjellene (1901).

Sohlberg i Sverige

Två svenska museer äger verk av Sohlberg. Nationalmuseum i Stockholm har en av studierna till Vinternatt i Rondane från vintrarna 1900–02, och Göteborgs konstmuseum äger Rønner og fabrikker (1912), den mörka skildringen av fabrikskvarteren vid Akerselva som han själv upprepade i en mildare version 1933. På Nationalmuseum visades En blomstereng nordpå under 2006, som ett av de norska bidragen till museets stora genomgång av nordiskt landskapsmåleri. För svenska betraktare är kopplingen till Prins Eugen och Waldemarsudde särskilt tydlig: båda målade den nordiska skymningen i stilla, förenklade fält, och Fjæstads snölandskap från Värmland är den närmaste svenska motsvarigheten till Rondane-bilden.

Auktionsmarknaden: från 535 000 till 2,7 miljoner pund

Eftersom Sohlberg målade så lite och det mesta finns i museer är auktionsmarknaden mycket tunn. 1999 sattes rekordet 535 000 pund på Sotheby's. Den 14 december 2016 såldes From Værvågen, The Fisherman's Cottage (1921) på Sotheby's i London för 1 208 750 pund, motsvarande 12,9 miljoner norska kronor, efter att ha stannat i samma familj sedan pälshandlarens vän, vinhandlaren Alfred Larsen, köpte den direkt av konstnären. Fem år senare, den 8 december 2021, klubbades The Old Captain's House, Winter Afternoon (1909, olja på duk, 70,5 × 82,5 cm) för 2 677 000 pund på Sotheby's Old Masters Evening Sale, mot ett utrop på 1–1,5 miljoner. I Norge noterade Grev Wedels Plass Auksjoner 3 miljoner norska kronor för Uværsstemning (1904) samma år.

Sohlberg i hemmet – så fungerar den blå vinternatten

Vinternatt i Rondane är en av de mest efterfrågade nordiska motiven som poster, och det finns goda skäl till det. Den djupblå färgskalan är lugn utan att vara kall, kompositionen är symmetrisk och därför lätt att placera, och motivet saknar helt tidsmarkörer – inga människor, inga byggnader, inga kläder som daterar bilden. Den fungerar lika bra i ett vitt, sparsmakat rum som mot en mörkblå eller grågrön fondvägg, där den blå tonen i bilden får väggen att verka djupare. Eftersom originalet är nästan kvadratiskt (160 × 180 cm) mår motivet bäst i ett större format, gärna 50 × 70 cm eller 70 × 100 cm, hängt ensamt över en soffa eller säng med luft runt om. Bläddra bland blå posters för liknande toner, eller i natur och landskap för fjäll- och skogsmotiv i samma anda.

De ljusare Sohlberg-motiven – En blomstereng nordpå, Sommernatt, Fiskerens hus – har en annan karaktär. Prästkrageängen under fullmånen i blekgrönt och gräddvitt passar sovrum och rum med ljust trä, och den kan med fördel kombineras med minimalistiska posters i en tavelvägg där Sohlbergs bild är det enda figurativa inslaget. Sommarnatten med sitt dukade bord är en naturlig bild för matplatsen. Kustmotiven fungerar väl i hallen eller i en fjällstuga, där en ram i mörkbetsad ek förstärker det tidiga 1900-talets känsla. Vår guide till posters till fjällstugan och guiden till posters på mörka väggar går igenom hur den nordiska nattens färger möter olika väggfärger.

Tips: Sohlbergs natt- och skymningsbilder är målade i tunna lasyrskikt och tappar sitt inre ljus om de får för mycket direkt solljus i rummet. Häng vinternatten på en vägg som får indirekt ljus, gärna med en liten spotlight eller golvlampa i varmt ljus (2 700 K) riktad snett mot bilden på kvällen – då träder de violetta och rödaktiga tonerna i det blå fram på samma sätt som i originalet. Välj en smal svart eller mörkbrun träram utan passepartout för det stora Rondane-motivet, och en ljus ekram med bred passepartout för blomsterängen. Mer om ramval finns i vår guide till tavelväggen.

Vill du bygga en hel vägg kring den nordiska sekelskifteskonsten är Sohlberg en utmärkt utgångspunkt. Kombinera vinternatten med en skymning av Prins Eugen, en Skagen-strand av Krøyer och en gråtonad interiör av Hammershøi, så får du ett samlat nordiskt tonläge från blått över grått till gyllene. Fler idéer om hur nordiska motiv samspelar finns i artikeln nordisk konst i hemmet, och hela vårt urval av klassiska mästare hittar du i kollektionen kända konstnärer.

Tidslinje

1869 – Harald Oskar Sohlberg föds den 29 november i Kristiania som son till pälshandlaren Johan W. Sohlberg.

1885–1890 – Elev i dekorationsmålaren Wilhelm Kroghs klass vid Den kongelige Tegneskole.

1889 – Målar självständigt för första gången i Nordtorp i Valdres; studien Sommeraften.

1891–1892 – Korrektur av Werenskiold och Peterssen; tre månader hos Kristian Zahrtmann i Köpenhamn. Vigeland gör en byst av honom 1892.

1894 – Debut på Høstutstillingen med Natteglød, som köps in av Nasjonalgalleriet. Nyromantikens genombrott i Norge.

1895–1897 – Houens legat; vistelser i Paris, Hamburg, Berlin och studier vid akademien i Weimar.

1899 – Sommernatt målas på Nordstrand. Skidturen till Rondane i påsk; första skissen till vinternatten görs på tåget hem.

1900–1902 – Ett tiotal Rondane-studier, varav en senare hamnar i Nationalmuseum i Stockholm. Den stora duken läggs åt sidan 1901.

1901 – Gifter sig den 16 oktober med Lilli Hennum.

1902–1905 – Bosatt i Røros: Gate i Røros, Natt, En blomstereng nordpå, Landeveien.

1906–1910 – Kustmotiv från Slagen och Kjerringvik; Et hus ved kysten visas på Venedigbiennalen 1907.

1911–1914 – Återupptar och fullbordar Vinternatt i Rondane; visas på Jubileumsutstillingen på Frogner 1914.

1915 – Guldmedalj vid världsutställningen i San Francisco. J.B. Stang köper Rondane-bilden.

1917–1918 – Färglitografiet efter vinternatten blir klart efter tre års arbete; målningen skänks till Nasjonalgalleriet.

1935 – Sohlberg dör den 19 juni i Oslo.

1995 – Vinternatt i Rondane utses till Norges nationalmålning i NRK:s omröstning; utställning om Munch och Sohlberg i New York.

2005 – Sohlbergplassen vid Atnsjøen invigs som del av Nasjonal turistveg Rondane.

2019 – Retrospektiver i Oslo, London (Dulwich Picture Gallery) och Wiesbaden till 150-årsjubileet.

2021 – Auktionsrekord: 2 677 000 pund på Sotheby's i London den 8 december.

2025–2026 – Ingår i Northern Lights på Fondation Beyeler i Basel och Buffalo AKG Art Museum.

Relaterade konstnärer och rörelser

Sohlberg är nyromantikens och den nordiska symbolismens främste landskapsmålare i Norge, och han läses bäst tillsammans med sina grannar. Den självklara jämförelsen är Edvard Munch, vars psykologiska landskap han både liknade och tog avstånd från. I Sverige är Prins Eugen hans närmaste släkting med sina skymningar i stilla fält, medan Eugène Jansson gav Stockholm samma blå natt som Sohlberg gav fjällen. Den danska tystnaden hos Vilhelm Hammershøi och den blå timmen hos Skagenmålarna hör till samma nordiska stämningsvärld. Längre bakåt pekar Sohlbergs ensamma fjäll och stjärna mot Caspar David Friedrich och romantikens sublima landskap.

Rörelsemässigt hör han till symbolismen och den nordiska nationalromantiken, och hans verk är ett centralt kapitel i genrens historia på vår sida om landskapsmåleri. En bredare översikt finns i guiden till nordisk konst och i guiden till konsthistorien. Alla våra faktasidor om konstnärer och konströrelser är samlade i Kunskapsbanken.

Vanliga frågor om Harald Sohlberg

Den nordiska natten är ett av de vackraste motiv som finns att hänga på väggen – stilla, tidlös och full av ljus trots mörkret. Upptäck posters och konsttryck i samma anda i vår kollektion natur och landskap, eller bläddra bland blå posters för att hitta din egen vinternatt. Läs mer om Sohlberg hos Nasjonalmuseet i Oslo, i Store norske leksikon och på svenska Wikipedia.