Opponenterna & Konstnärsförbundet – konströrelsens historia, Josephson, Zorn och uppbrottet från Konstakademien

Opponenterna var den grupp svenska konstnärer som våren 1885 reste sig mot Konstakademiens undervisning och som året därpå bildade Konstnärsförbundet – ett uppbrott som formade hur vi än idag ser på svensk konst, och på de tavlor och posters som hänger i svenska hem. Det var en generation som hade lärt sig måla utomhus i den franska konstnärskolonin Grez-sur-Loing, som ville ha ljus, luft och verklig natur i bilden, och som mötte en akademi som höll fast vid historiemåleriets stela ideal.

Namnet kommer av att konstnärerna "opponerade" sig mot den etablerade ordningen, men rörelsen blev mer än ett protestbrev. Inom några år hade Opponenterna och Konstnärsförbundet gett Sverige en egen modernistisk scen med utställningar, en konstskola och verk som idag hänger på Nationalmuseum, Thielska Galleriet, Waldemarsudde och Göteborgs konstmuseum. Den här faktasidan går igenom rörelsens historia, de viktigaste konstnärerna och verken, tekniken, arvet och hur du kan låta tidens svenska konst ta plats i din inredning.

Innehåll
↓ Vad är Opponenterna och Konstnärsförbundet?
↓ Historisk bakgrund – från Dagens Nyheter till Hôtel Eggers
↓ Konstnärerna och de viktigaste verken
↓ Teknik, stil och konstnärlig signatur
↓ Arv och inflytande på svensk konst
↓ Opponenternas konst i hemmet
↓ Tidslinje 1851–1923
↓ Relaterade konstnärer och konströrelser
↓ Vanliga frågor om Opponenterna

Vad är Opponenterna och Konstnärsförbundet?

Opponenterna, ofta kallade Opponentrörelsen, var en löst sammanhållen grupp svenska konstnärer som 1885 krävde att Konstakademien skulle reformeras. Deras kritik gällde tre saker: undervisningen, som de menade var föråldrad, utställningsverksamheten, som gynnade en snäv krets, och stödet till konstnärerna, som de ville göra mer rättvist. Rörelsen var kortlivad som formell grupp, men den ledde direkt fram till Konstnärsförbundet, en förening som levde kvar i över trettio år.

Snabbfakta: Den 27 mars 1885 skickade 84 svenska konstnärer en skrivelse till Konstakademien med krav på reformer, och akademien avslog den 30 maj 1885. Opponenternas första utställning öppnade den 15 september 1885 i Theodor Blanchs konstsalong i Stockholm med 155 verk. Konstnärsförbundet bildades i augusti 1886 på Hôtel Eggers i Göteborg (då Hotel Christiania), i Anders Zorns hotellrum nummer 134. Förbundets första utställning den 8 oktober 1886 visade 150 verk av 59 konstnärer. Förbundets konstskola verkade 1890–1908, Karl Nordström var ordförande 1896–1920, och förbundet upplöstes 1920. Ernst Josephsons Näcken (1872–1884) ägs av Nationalmuseum, medan hans Strömkarlen (1884) köptes av prins Eugen 1893 och sedan 1905 är infälld i väggen på Waldemarsudde i Stockholm.

Det är viktigt att skilja mellan de två begreppen. Opponenterna var protestgruppen och rörelsen 1884–1885, med Ernst Josephson som den tydligaste intellektuella rösten. Konstnärsförbundet var den permanenta organisation som grundades efter att akademien sagt nej, med medlemmar som Anders Zorn, Carl Larsson, Bruno Liljefors, Richard Bergh, Karl Nordström och Eugène Jansson. I vardagligt tal flyter de två ihop, och det är därför de behandlas tillsammans här.

Rörelsen räknas som svensk konsts väg in i modernismen. Den var inte en stil i snäv mening, utan ett sätt att tänka: konsten skulle komma ur konstnärens egen iakttagelse av natur, människor och ljus. Därför ryms både Zorns akvareller, Larssons hemmiljöer, Liljefors djurbilder och Janssons blå Stockholmsnätter under samma paraply. Fler epoker och rörelser samlas i vår Kunskapsbank, och rörelsens svenska sammanhang beskrivs vidare på sidan om nordisk konst.

Varför är rörelsen viktig för den som älskar konst och inredning? Därför att nästan alla svenska motiv som idag känns självklara – skärgårdsvikar i sommarljus, familjen vid middagsbordet, djur i skogen, stockholmska nätter i blått – formulerades just av den här generationen. De ställde sig på sidan av vardagen, naturen och det personliga uttrycket, och den hållningen har präglat svensk konst och svenskt bildtänkande sedan dess. Ur ett samlarperspektiv är perioden dessutom ovanligt väldokumenterad, med museer, brev och utställningskataloger som gör det lätt att placera ett enskilt verk i sitt sammanhang.

Historisk bakgrund – från Dagens Nyheter till Hôtel Eggers

Konstakademien i Stockholm var under 1800-talet den givna vägen in i konstlivet. Den bestämde vem som fick undervisning, vem som fick ställa ut och vem som fick uppdrag. När en ny generation svenska konstnärer kom hem från studier i Paris och från de nordiska konstnärskolonierna i Frankrike, där de hade målat i dagsljus efter modell och landskap, upplevde de att akademiens ideal inte längre stämde med tiden. Nationalmuseum hade invigts i sin nuvarande byggnad 1866, men samlingen och undervisningen speglade fortfarande en äldre syn på vad konst var.

Grez-sur-Loing och Dalarö – kolonierna som formade gruppen

Många av Opponenterna hade tillbringat somrarna i Grez-sur-Loing, en by vid Fontainebleauskogens södra kant, där skandinaviska konstnärer samlades under 1880-talet. Richard Bergh och Ernst Josephson blev medlemmar i den nordiska kolonin 1885, och samma år träffade Karl Nordström sin blivande hustru där. På hemmaplan blev Dalarö i Stockholms skärgård en motsvarande sommarplats för flera av gruppens medlemmar. Båda platserna gav konstnärerna något som akademins salar saknade: dagsljus, vänskap och ett nätverk av likasinnade, vilket förklarar varför protesten 1885 växte fram så snabbt.

Josephsons artiklar 1884

Upptakten kom i november och december 1884, då Ernst Josephson publicerade två uppsatser i Dagens Nyheter, den 29 november och den 10 december. Han angrep akademiens undervisning och efterlyste en ny syn på konstnärsutbildning och utställningar. Artiklarna blev en samlingspunkt för unga konstnärer i Stockholm och i de svenska kolonierna utomlands, och de gav debatten ett offentligt språk. Josephson, född 1851 i Stockholm, var då en av landets mest uppmärksammade unga målare.

Skrivelsen den 27 mars 1885

Den 27 mars 1885 överlämnades en skrivelse till akademien med krav på att en kommitté av svenska konstnärer skulle tillsättas för att se över organisationen. Skrivelsen undertecknades av 84 konstnärer (i vissa källor anges 85). Bland dem fanns sex kvinnor: Julia Beck, Hildegard Thorell, Emma Löwstädt-Chadwick, Anna Nordgren, Jenny Nyström och Julia Strömberg. Att kvinnliga konstnärer stod med på en protestlista som annars domineras av män visar hur bred missnöjet med den etablerade ordningen var. Akademien avslog kraven den 30 maj 1885.

Utställningarna 1885 och förbundet 1886

Redan i april 1885 hade utställningen Från Seinens strand visat omkring 100 verk av 18 konstnärer. Den 15 september 1885 öppnade Opponenternas egen utställning hos konsthandlaren Theodor Blanch med 155 verk. Efter akademiens nej samlades konstnärerna i Göteborg i augusti 1886. Enligt Hôtel Eggers egen historik bildades Konstnärsförbundet i rum 134, Anders Zorns rum, och datumet anges där till den 16 augusti (Wikipedia anger 18 augusti). Förbundets syfte formulerades som att "motarbeta alla otidsenligheter, som kunna skada, och befrämja alla reformer". Den första utställningen följde den 8 oktober 1886 med 150 verk av 59 konstnärer.

Konstnärerna och de viktigaste verken

Opponenternas och Konstnärsförbundets verk är utspridda över Sveriges främsta museer, vilket gör rörelsen lätt att uppleva på plats. Nationalmuseum i Stockholm, Waldemarsudde, Thielska Galleriet och Göteborgs konstmuseum har alla centrala verk. Här följer några av de mest betydelsefulla.

Ernst Josephson – Näcken och Strömkarlen

Ernst Josephson (1851–1906) arbetade i tolv år, 1872–1884, med motivet Näcken, den nakne spelmannen i den mörka forsen. Huvudversionen ägs idag av Nationalmuseum, men verket avvisades från Parissalongen 1885 och hängdes ofördelaktigt högt på Opponenternas utställning i Stockholm samma höst. Den ljusare varianten Strömkarlen (1884) köptes av prins Eugen 1893 och är sedan 1905 infälld i väggen på Waldemarsudde. Mottagandet blev en symbol för konflikten mellan de etablerade institutionerna och de unga konstnärerna. Sommaren 1888 började Josephson drabbas av vanföreställningar och hallucinationer, och han lades in på Ulleråkers sjukhus i Uppsala med diagnosen paranoia. Det ofrivilliga avbrottet gjorde honom till en av den svenska konsthistoriens mest tragiska gestalter. Läs mer på vår sida om Ernst Josephson.

Hanna Pauli – Frukostdags (1887)

Hanna Pauli (1864–1940) målade Frukostdags 1887, samma år som hon gifte sig med konstnären Georg Pauli. Målningen, som idag finns på Nationalmuseum, visar ljuset på en vit duk i tjockt påförd färg. Samtida kritiker hånade den, och en recensent påstod att hon hade använt duken för att rengöra penslarna. Idag ses verket som ett av de mest uppskattade exemplen på svensk friluftsmålning och på hur Konstnärsförbundets generation arbetade med vitt, ljus och vardagsmotiv.

Richard Bergh och Karl Nordström – Varbergsskolan

Richard Bergh (1858–1919) var Konstnärsförbundets sekreterare, och hans Nordisk sommarkväll från 1899–1900 hänger på Thielska Galleriet i Stockholm. Karl Nordström (1855–1923) arbetade tillsammans med Nils Kreuger och Bergh vid Apelviken nära Varberg, där de utvecklade den stil som kallas Varbergsskolan. Nordström träffade sin blivande hustru, gravören Tekla Lindeström, i Grez-sur-Loing 1885 och blev senare Konstnärsförbundets ordförande. Hans verk finns på Nationalmuseum, Waldemarsudde, Thielska och Isabella Stewart Gardner Museum i Boston.

Bruno Liljefors och Eugène Jansson

Bruno Liljefors (1860–1939) gick med i Konstnärsförbundet 1886 och undervisade vid Valand i Göteborg 1888–1889. Hans Tjäderspel (1888) och en dramatisk bild av en kungsörn som jagar en hare (1904) gjorde honom till Sveriges främsta djurmålare, och verk finns på Nationalmuseum, Göteborgs konstmuseum, Thielska och Uppsala universitet. Eugène Jansson (1862–1915) hörde också till kretsen och blev känd för sina blå Stockholmsnattscener. Du kan läsa mer om dem på våra sidor om Bruno Liljefors och Eugène Jansson.

Kvinnorna i förbundet

Konstnärsförbundets medlemslista visar att kvinnor var en del av rörelsen från början. Förutom de sex som undertecknade skrivelsen 1885 räknas bland andra Hanna Pauli, Eva Bonnier och Jenny Nyström till kretsen. Jenny Nyström är idag mest känd för sina tomtebilder och julkort, medan Eva Bonnier och Hanna Pauli företräder den friluftsinspirerade målartraditionen. Att lyfta fram kvinnornas insatser ger en mer rättvisande bild av perioden, och verk av dem hör till de mest efterfrågade när konstintresserade vill komplettera en samling med motiv från samma epok.

"Att motarbeta alla otidsenligheter, som kunna skada, och befrämja alla reformer." – Konstnärsförbundets syfte, 1886 (enligt Hôtel Eggers historik)

Teknik, stil och konstnärlig signatur

Opponenterna delade aldrig en gemensam stilformel, men det finns tydliga gemensamma drag. De ville måla det de såg, i det ljus de såg det, och de tog avstånd från den tillrättalagda, litterära berättelsen som akademin gärna belönade. Metoden hade sina rötter i fransk naturalism och friluftsmåleri, där konstnärer som Jules Bastien-Lepage hade stor betydelse för svenskarna i Grez-sur-Loing.

Friluftsmåleri och det franska arvet

Under sommaren arbetade många medlemmar utomhus, och Dalarö i Stockholms skärgård blev en återkommande sommarplats för flera av dem. Att måla direkt efter naturen innebar kortare, mer spontana arbetssessioner och en mer tonmålande teknik, där färgen fick bära ljuset. Samma tradition hade i Frankrike utvecklats i Barbizon och senare i impressionismen, och svenskarna tog med sig metoden hem. Läs mer om den bakgrunden på vår sida om impressionismen.

Ljus, färg och nordisk atmosfär

Det som skiljer svenskarna från sina franska förebilder är ljuset. Var det Zorns glittrande vatten, Janssons blå timme eller Bergh och Nordströms sommarkvällar vid havet, bär bilderna en nordisk atmosfär av långa skymningar och dämpade färger. Den kvaliteten blev senare en del av den bredare nationalromantiska rörelsen, som du kan läsa om på sidan om nationalromantiken.

Akvarell, olja och vardagsmotiv

Rörelsen omfattade både oljemåleri och akvarell, och motiven hämtades ur vardagen: familjemiddagar, skärgårdsvikar, djur i skogen och ateljéinteriörer. Anders Zorn (1860–1920) utvecklade en särskilt virtuos akvarellteknik, och Carl Larsson (1853–1919) fann i akvarellen ett språk för hemmets små scener. Detta gör rörelsen unikt tillgänglig som inredningskonst, eftersom motiven är mänskliga, varma och lätta att relatera till. Se även Anders Zorn och Carl Larsson.

Varbergsskolan visar hur olika riktningar ryms i samma rörelse. Nordström, Kreuger och Bergh sökte ett stämningsfullt, tonmålande uttryck där havet, himlen och kvällsljuset smälter samman i dämpade färgfält. Zorn och Larsson arbetade i stället med en mer direkt, tecknande känsla, särskilt i akvarellen, medan Liljefors fångade ögonblick av rörelse i skog och hav med en nästan fotografisk skärpa för ljus och skugga. Gemensamt för alla är att bilden växer fram ur noggrann iakttagelse, inte ur en färdig berättelse.

Arv och inflytande på svensk konst

Opponenternas viktigaste arv är institutionellt. Konstnärsförbundet drev en egen konstskola 1890–1908, där en generation svenska konstnärer fick en utbildning utanför akademin. Karl Nordström var förbundets ordförande från 1896 till 1920, då organisationen upplöstes. Under de drygt trettio åren hann förbundet organisera årliga utställningar och bidra till att göra friluftsmåleriet till svensk norm.

Förbundets arbetsform var också nydanande. Genom att organisera egna utställningar, med 150 verk redan första året 1886, visade konstnärerna att man kunde nå publiken utan akademins godkännande. Det blev en förebild för senare konstnärsgrupper i Sverige, som under 1900-talet byggde egna föreningar, gallerier och skolor. Samma självständiga anda lever kvar i dagens konstliv, där konstnärer själva driver utställningsrum, tryckerier och försäljning.

Flera av medlemmarna kom sedan att forma de svenska museerna. Richard Bergh utsågs 1915 till chef för Nationalmuseum och genomförde nya inköpsprinciper som öppnade samlingen för modernare konst. Prins Eugen, själv målare, köpte Josephsons Strömkarlen och byggde upp Waldemarsuddes samling, och Ernest Thiel lät uppföra Thielska Galleriet, där Berghs Nordisk sommarkväll hänger. Göteborgs konstmuseum, som invigdes 1923, äger flera av Liljefors och Berghs verk.

Arvet syns också i populärkulturen. Carl Larssons akvareller har blivit en del av hur världen ser på svenskt hem och design, Liljefors natur- och djurbilder har blivit en självklar del av den svenska bildkulturen, och Zorns porträtt och akvareller räknas till nationens bildskatt. Bakom varje sådan bild står en rörelse som en gång vågade ställa sig upp mot de rådande institutionerna. Du kan läsa mer om rörelsens bredare sammanhang på realismen, den europeiska traditionen som svenskarna byggde vidare på.

Vill du uppleva rörelsen på plats finns flera tydliga stationer. I Stockholm visar Nationalmuseum bland annat Hanna Paulis Frukostdags och Josephsons Näcken, Waldemarsudde visar Josephsons Strömkarlen och Thielska Galleriet visar Berghs Nordisk sommarkväll. I Göteborg finns Göteborgs konstmuseum, och hotellet där förbundet bildades, Hôtel Eggers, berättar själv om händelsen i rum 134. Kontrollera alltid öppettider och aktuell hängning hos respektive museum, eftersom verk ibland flyttas eller lånas ut.

Opponenternas konst i hemmet

Opponenternas verk passar många typer av rum eftersom motiven är tillgängliga och färgskalan oftast dämpad. En skärgårdsvy av Nordström eller Bergh ger lugn i sovrummet, medan Larssons familjescener ger liv åt matplatsen. Zorns akvareller fungerar utmärkt i hall och arbetsrum, där ett mindre format kan få ta plats utan att dominera. Utforska vårt utbud av svenska konstverk och konstverk av kända konstnärer för att hitta motiv från samma epok.

Rörelsens landskap och djurbilder går bra att kombinera med vår samling av naturmotiv. Välj gärna en ram i ek eller mörkt trä för att förstärka de jordnära tonerna, och läs vår guide om att rama in konst om du vill veta mer om val av passepartout och ramfärg. Håller du på att planera en större vägg med flera verk hittar du tips i vår guide till tavelväggen.

Rum för rum – vart passar vilket motiv?

I vardagsrummet fungerar ett större landskap eller en skärgårdsvy som tyngdpunkt ovanför soffan, gärna i format som 50x70 cm eller större. I sovrummet passar stillsamma sommarkvällar och dämpade nattscener, där blå och gröna toner skapar ro. Matplatsen och köket gynnas av vardagsmotiv med människor, eftersom bilderna berättar om samvaro. I hallen och arbetsrummet kan mindre format som 30x40 cm eller 21x30 cm få plats utan att trängas, och där passar akvarellens lätta uttryck särskilt väl. Det viktiga är att välja motiv som du själv vill se på varje dag, eftersom rörelsens bilder bygger på just den närheten.

Tips: Hänger du flera verk från 1880-talets svenska konst tillsammans, välj samma ramfärg och håll ett jämnt avstånd på 5–8 centimeter mellan ramarna. Låt ett större motiv, till exempel ett skärgårdslandskap i 50x70 cm, vara tyngdpunkt och komplettera med mindre akvarellmotiv. Mer inspiration finns i vår guide inreda med posters.

Vill du fördjupa dig i hur man väljer rätt motiv för olika rum finns vår guide välja rätt konst till hemmet. Tänk också på ljuset i rummet: Opponenternas färger kommer bäst till sin rätt i dagsljus, och motiv med mycket blått, som Janssons nattscener, passar särskilt i rum med norrljus eller dämpad belysning.

Tidslinje 1851–1923

1851 – Ernst Josephson föds i Stockholm den 16 april.
1855 – Karl Nordström föds den 11 juli.
1858 – Richard Bergh föds den 28 december.
1860 – Bruno Liljefors föds den 14 maj; Anders Zorn föds samma år.
1866 – Nationalmuseums nuvarande byggnad invigs i Stockholm.
1872–1884 – Josephson arbetar med Näcken och målar 1884 den ljusare varianten Strömkarlen.
1884 – Josephson publicerar sina uppsatser i Dagens Nyheter den 29 november och 10 december.
1885 – Skrivelsen till Konstakademien (27 mars), avslag (30 maj) och Opponenternas utställning (15 september).
1886 – Konstnärsförbundet bildas i augusti på Hôtel Eggers i Göteborg; första utställningen 8 oktober.
1887 – Hanna Pauli målar Frukostdags.
1888 – Josephson insjuknar och läggs in på Ulleråkers sjukhus.
1890–1908 – Konstnärsförbundets konstskola är verksam.
1896 – Karl Nordström blir förbundets ordförande.
1899–1900 – Richard Bergh målar Nordisk sommarkväll.
1915 – Bergh blir chef för Nationalmuseum.
1920 – Konstnärsförbundet upplöses.
1923 – Göteborgs konstmuseum invigs.

Relaterade konstnärer och konströrelser

Opponenterna hänger nära samman med flera andra kapitel i svensk och europeisk konsthistoria. Läs vidare om Ernst Josephson, rörelsens intellektuella ledare, om Anders Zorn i vars hotellrum förbundet bildades, och om Carl Larsson, vars hem blev ikon för svensk inredning. Följ även trådarna till nationalromantiken och impressionismen. Samtliga konstnärer och epoker samlas i vår Kunskapsbank. För en bredare bakgrund finns Wikipedias artiklar om Opponenterna och Opponenterna på svenska, Hôtel Eggers berättelse om Konstnärsförbundets bildande samt Nationalmuseum.

Vanliga frågor om Opponenterna

Vill du ge din bostad en del av 1880-talets svenska konstuppbrott? Utforska vår samling av svenska konstverk, konstverk av kända konstnärer och naturmotiv – konst att leva med, dag efter dag.