Richard Bergh – Nordisk sommarkväll, Konstnärsförbundet och stämningsmåleriet

Richard Bergh (1858–1919) var den svenska konstnär som förenade måleriets förnyelse med konstlivets organisation: porträttmålare, landskapsmålare, kritiker, medgrundare till Konstnärsförbundet och från 1915 överintendent för Nationalmuseum. Hans stora symbolladdade målning Nordisk sommarkväll (1899–1900) hänger i dag på Göteborgs konstmuseum, och hans porträtt av August Strindberg och Gustaf Fröding hör till de mest kända bilderna av de båda författarna. För den som söker konst med nordiskt ljus och stillsam allvar är Bergh en av tavlans stora namn runt förra sekelskiftet.

Den här faktasidan är tänkt som den mest användbara svenska introduktionen till Richard Bergh. Vi går igenom hans liv från uppväxten i en konstnärsfamilj i Stockholm till åren som museichef, hans viktigaste verk, hans väg från fransk naturalism till det han själv kallade stämningsmåleri, och hans plats i vad vi i dag kallar nationalromantiken. Du får också praktiska råd om hur en poster eller en tavla i Berghs anda fungerar i hemmet, och längst ned hittar du källor att kontrollera uppgifterna mot.

Innehåll
↓ Vem var Richard Bergh?
↓ Livet – från Stockholm till Nationalmuseum
↓ Berghs viktigaste verk
↓ Teknik och stil – från naturalism till stämningsmåleri
↓ Bergh som skribent och kritiker
↓ Arv och inflytande – Konstnärsförbundet och museet
↓ Richard Bergh i hemmet – praktisk guide
↓ Tidslinje över Berghs liv
↓ Relaterade konstnärer och rörelser
↓ Vanliga frågor om Richard Bergh

Vem var Richard Bergh?

Sven Richard Bergh föddes den 28 december 1858 i Stockholm och dog i samma stad den 29 januari 1919, sextio år gammal. Han var son till landskapsmålaren Edvard Bergh och konstnären Amanda Helander, och han växte alltså upp i ett hem där måleri var vardag. Efter studier vid Konstakademien i Stockholm 1878–1881 och vidare skolning i Paris blev han en av de ledande unga svenska naturalisterna, och han var med och tog initiativ till den konstnärsrörelse som på 1880-talet gjorde uppror mot akademins undervisning.

Det som gör Bergh särskild är bredden. Han var samtidigt en av periodens skickligaste porträttmålare, en landskapsmålare som tillsammans med Nils Kreuger och Karl Nordström lade grunden för Varbergsskolan, och en skribent som i essäer och böcker formulerade vad den nya konsten ville. Under de sista fyra åren av sitt liv ledde han Nationalmuseum och började modernisera landets främsta konstsamling.

Snabbfakta: Född 28 december 1858 i Stockholm, död 29 januari 1919 i Stockholm. Föräldrar: Edvard Bergh och Amanda Helander. Studerade vid Konstakademien 1878–1881 och i Paris från 1881. Ställde ut på Parissalongen första gången 1883. Medgrundare till Konstnärsförbundet 1886 (tillsammans med bland andra Ernst Josephson, Per Hasselberg, Karl Nordström och August Hagborg) och förbundets sekreterare. Flyttade till Varberg 1893 och byggde Villa Bergh i Storängen, Nacka, 1904. Överintendent för Nationalmuseum 1915–1919. Mest kända verk: Hypnotisk seans (1887), Riddaren och jungfrun (1897), Nordisk sommarkväll (1899–1900) och porträtten av August Strindberg (1905) och Gustaf Fröding (1909).

Livet – från Stockholm till Nationalmuseum

Uppväxt i en konstnärsfamilj

Berghs första lärare var sannolikt hans egna föräldrar. Fadern Edvard Bergh (1828–1880) var en av Sveriges främsta landskapsmålare och professor vid Konstakademien, och modern Amanda Helander (1825–1888) var själv konstnär. Efter privatundervisning för Edvard Perséus började Richard på Konstakademien 1878 och stannade till 1881. Redan som ung hade han ett gott öga för människor: ett av hans tidiga porträtt visar vännen Nils Kreuger (1883), ett annat dottern Amie, född 1886, som han målade om och om igen.

Paris, Grez och Opponenterna

År 1881 reste Bergh till Paris och tog lektioner för Jean-Paul Laurens på Académie Colarossi. Han debuterade på Parissalongen 1883 och avslutade sina studier 1884. Det franska inflytandet var starkt, men han drogs inte till impressionismen. Det var i stället Jules Bastien-Lepages tungt mättade naturalism som formade honom, och han höll fast vid att måla landskap i ateljén snarare än ute i det fria. Sommaren 1885 vistades han i konstnärskolonin i Grez-sur-Loing tillsammans med Ernst Josephson, och samma år ordnade de utställningen Från Seinens strand i Stockholm. Ur denna krets växte Opponenterna fram, den grupp som protesterade mot Konstakademiens föråldrade undervisning. Bergh skrev senare gruppens historia i boken Hvad vår kamp gällt. Du kan läsa mer om bakgrunden i vår faktasida om Opponenterna och Konstnärsförbundet.

Varberg, Storängen och Nationalmuseum

Bergh gifte sig 1886 med Helena Klemming, som dog redan 1889, och 1890 med Gerda Winkrans, som själv var målare. År 1893 flyttade familjen till Varberg på Hallandskusten, där Bergh planerade en konstnärskoloni, och 1904 bosatte de sig i Villa Bergh i Storängen i Nacka, ritad av arkitekten Albin Brag. Där bodde makarna resten av sina liv; båda dog 1919. Vintern 1897–1898 vistades han i Italien, något som förstärkte hans dragning till nationalromantiken. År 1913 anlitades han som rådgivare vid omorganisationen av Nationalmuseum, och 1915 utsågs han till museets överintendent. Hans tid där blev kort, men den lade grunden för en mer systematisk modernisering av samlingen.

Bergh levde med andra ord ett liv som rörde sig mellan flera världar: ateljén, tidskriftsredaktionen, styrelserummet och slutligen museets arbetsrum. Det gör hans biografi ovanligt rik för den som vill förstå hur konstlivet byggdes upp i Sverige under åren 1880–1919. Parallellt med de offentliga uppdragen fortsatte han att måla, och många av de verk som i dag räknas som hans främsta tillkom just under de år då han också skötte förbundets och museets angelägenheter.

Familjelivet fick en särskild plats i hans bildvärld. Både Helena och Gerda förekommer som motiv, och dottern Amie (född 1886) blev en återkommande modell. Det intima porträttet av den egna familjen gav honom ett laboratorium för de frågor han senare tog upp i större sammanhang: hur ett ansikte kan bära ett inre liv och hur ljuset i ett rum kan göra en vardaglig scen allvarlig.

Berghs viktigaste verk

Berghs konstnärskap brukar delas in i tre faser: en naturalistisk period på 1880-talet, en symbolistisk och lyrisk period från omkring 1888, och en nationalromantisk period från mitten av 1890-talet. Verken nedan visar spännvidden, och flera av dem går att se på svenska museer.

Hypnotisk seans (1887)

Hypnotisk seans hör till Berghs mest uppmärksammade 1880-talsverk. Motivet är hämtat från tidens vurm för hypnos och suggestion, ett ämne som också fascinerade Strindberg och Josephson, och bilden visar hur Bergh redan då använde porträttet för att fånga ett inre tillstånd snarare än bara ett utseende. Året därpå målade han Flickan och döden (1888), som brukar ses som starten på hans lyriskt symbolistiska period, och 1889 porträtterade han Eva Bonnier.

"Konstmuseet ska vara ett hem för skönheten, öppet för alla, inte en sovande samling målningar." – Richard Bergh, återgivet fritt i Nationalmuseums presentation av hans museitid

Riddaren och jungfrun (1897)

Riddaren och jungfrun (1897) och Vision (1894, ibland kallad Vision: scen från Visby) visar Berghs sida som drömmare. Figurerna är stillsamma och dämpade i färgen, och bilderna lånar mer från medeltida sagostämning än från Paris ateljéer. Båda hör hemma i den nordiska symbolismen, och Riddaren och jungfrun nämns bland de verk som Thielska galleriet i Stockholm lyfter fram i sin presentation av Bergh.

Nordisk sommarkväll (1899–1900)

Nordisk sommarkväll är Berghs mest berömda målning och finns i Göteborgs konstmuseums samling. Bilden skildrar sommarnattens ljusa halvdunkel, den tid på året då skymning och gryning nästan möts. Den har blivit en ikon för den nordiska stämningen och beskrivs ofta som ett av nationalromantikens mest koncentrerade uttryck. Göteborgs konstmuseum har dessutom bland annat Flicka som plockar blommor (1884), Konstnärens hustru (1886), Landskap från Halland (1895), Två kvinnor vid spisen (1901) och porträttet av professor Karl Warburg (1905).

Porträtten av Strindberg och Fröding

Som porträttmålare lämnade Bergh efter sig några av det svenska bildarkivets mest kända ansikten. Hans porträtt av August Strindberg (1905) och Gustaf Fröding (1909) bygger på nära iakttagelse snarare än smickrande pose. Thielska galleriet på Djurgården, som samlade över 30 verk av Bergh, förvarar också hans arkiv. Ett annat betydande verk är gruppporträttet Konstnärsförbundets styrelse (1903), där han avbildade sina egna medgrundare och kolleger.

Teknik och stil – från naturalism till stämningsmåleri

Från naturalism till stämningsmåleri

Bergh skapade själv ordet stämningsmåleri i en essä 1896. Med det menade han ett subjektivt måleri som bröt med den rena verklighetsskildringen och i stället gav färg och form till ett sinnestillstånd. Det var ett medvetet avstamp från den naturalism han själv tränats i. I stället för att återge exakt hur ett landskap såg ut en viss timme ville han fånga den känsla landskapet väckte. Resultatet blir dämpade färgskalor, mjuka övergångar och ofta en nästan tyst, vilande komposition.

Porträttet som psykologisk studie

Berghs porträtt är sällan dekorativa. Han arbetade med koncentrerade ansikten, tydlig belysning och bakgrunder som håller tillbaka, så att betraktaren möter modellens blick direkt. Det gäller både de tidiga naturalistiska porträtten från 1880-talet och författarporträtten från 1900-talets första decennium. I sin bok Om konst och annat (1908) och i den postumt utgivna Stilproblemet i den moderna konsten (1919) skrev han om hur stil och uttryck hänger ihop, och den teoretiska medvetenheten märks i bilderna.

Varbergsskolans landskap

Under 1890-talet arbetade Bergh tillsammans med Nils Kreuger och Karl Nordström i Varberg, och de tre brukar kallas Varbergsskolan. Deras landskap präglas av låga horisonter, brett utsträckta ytor och en dämpad, nästan musikalisk färgbehandling. Bengt-Arne Persons bok Varbergsskolan (1993) är den klassiska genomgången. Hallandslandskapen i Berghs produktion, som Landskap från Halland (1895), är de tydligaste exemplen.

Att förstå Berghs teknik är att förstå hur han hanterade tid. Han målade sällan snabbt. Ateljéarbetet gav honom möjlighet att bygga upp bilden i lager och låta tonerna sjunka in i varandra, och därför har även hans mest dramatiska motiv ett eftertänksamt, nästan stilla uttryck. Det som i ögonblicket såg ut som en kväll vid vattnet blev i ateljén en sammanfattning av många kvällar. Den som jämför Nordisk sommarkväll med Monets friluftsstudier ser omedelbart skillnaden: där impressionisten fångar det flyktiga fångar Bergh det bestående.

Samtidigt är hans färgskala ingen slump. Blågrå, grönaktiga och varma sandtoner återkommer i både landskap och porträtt, och han använde ofta en förhållandevis smal palett för att få ett sammanhållet intryck. Det gör att reproduktioner av hans verk, om de är tryckta med god färgåtergivning, behåller mycket av originalens karaktär även på mindre ytor.

Bergh som skribent och kritiker

Det som skiljer Bergh från många av sina samtida är att han inte nöjde sig med att måla. Redan under 1880-talets strid mot Konstakademien skrev han för att förklara varför unga konstnärer behövde andra förebilder än de som akademin erbjöd, och hans bok Hvad vår kamp gällt blev ett av de viktigaste vittnesmålen om Opponenternas tjugo första år. Texten är värdefull för alla som vill förstå hur konstlivet i Stockholm organiserades före Konstnärsförbundet: utställningar var få, inköp styrdes av akademins smak och den som ville visa nytt fick göra det på egen hand.

I essän från 1896 introducerade han stämningsmåleriet, och i den samling artiklar som utkom som Om konst och annat (1908) utvecklade han sina tankar om stil, tradition och modernitet. Boken Stilproblemet i den moderna konsten kom ut 1919, samma år som han avled, och hans Efterlämnade skrifter utgavs 1921. Sammantaget bildar texterna en av de mest läsbara teoretiska ramarna för svensk konst runt förra sekelskiftet. De visar också att Bergh såg sig själv som kulturpolitiker lika mycket som målare, vilket Birgitta Rapps bok från 1978 betonar redan i titeln.

Som kritiker hade han en tydlig linje: han ville se en svensk konst som hämtade kraft från landets egen natur och historia, men som samtidigt höll internationell kvalitet. Det förklarar varför han både beundrade Bastien-Lepage och senare blev en av förespråkarna för nationalromantiken. Den spänningen mellan det internationella och det nordiska finns i nästan allt han gjorde, från porträtten av Strindberg och Fröding till affischen för Stockholmsutställningen 1897, där han fick föra fram konsten i en modern, offentlig form.

Arv och inflytande – Konstnärsförbundet och museet

Konstnärsförbundet och den svenska konstpolitiken

År 1886 var Bergh med och grundade Konstnärsförbundet tillsammans med bland andra Ernst Josephson, Per Hasselberg, Karl Nordström och August Hagborg, och han blev förbundets sekreterare. Förbundet ordnade utställningar utanför akademins ram och blev centrum för den generation som i dag brukar kallas de unga naturalisterna och senare nationalromantikerna. Genom sin penna och sina kontakter blev Bergh dessutom en av dem som förklarade den nya konsten för en bredare publik. Läs gärna mer om konstnärskollegorna i faktasidorna om Ernst Josephson och Eugène Jansson.

Bergh och Nationalmuseum idag

Bergh ledde Nationalmuseum 1915–1919. Hans arbete bestod bland annat i att ändra hängningen, formulera nya riktlinjer för inköp och ge samtida konst en tydligare plats. Nationalmuseum visade från den 26 mars till den 30 juni 2019 utställningen Richard Bergh och Nationalmuseum i Gamla biblioteket, med arkivmaterial som akvarellskisser efter verk i samlingen, en planritning från 1914 för översta våningen, skisser för hängningen av den holländska väggen med Rembrandts Julius Civilis' sammansvärjning i mitten samt ett brev från Bergh till Edvard Munch. Utställningen visar en museichef som tänkte i helheter, med ögat för både gammal och ny konst.

Bergh har också fått sitt namn på en gata: Richard Berghs väg i Södra Ängby i Stockholm. Konstnärens betydelse för svensk kulturpolitik lever vidare i konsthistorikern Birgitta Rapps standardverk Richard Bergh – konstnär och kulturpolitiker 1890–1915 (1978) och i Thorbjörn Lengborns bok Gerda och Richard Bergh (1997).

Richard Bergh i hemmet – praktisk guide

Berghs bilder bär på en lugn allvarsamhet som passar svenska hem väl. Sommarnattens ljus i Nordisk sommarkväll och Hallandslandskapen från Varbergsåren hör till de motiv som ofta efterfrågas som poster, eftersom de ger rummet en dämpad, nordisk ton. Du hittar liknande motiv i Bozettos kollektion svensk konst och bland konstverk av kända konstnärer. Landskapsmotiv av samma typ hittar du under natur.

Berghs färgskala är dämpad: gröna, blågrå och sandfärgade toner med några varma accenter. Det gör att bilderna går bra ihop med naturmaterial som ek, linne och ull, och att de kan hängas i sovrum och arbetsrum där man vill ha ro. Porträttmotiv fungerar bäst i stående format i ögonhöjd, medan landskap tål bredare format över soffan eller sängen. Mer om hur ramen påverkar upplevelsen finns i vår artikel om ramens psykologi, och i guiden om posters över soffan hittar du praktiska mått.

Ska du köpa en poster med Berghs motiv, börja med att avgöra vilken sida av honom du söker. Vill du ha ro och en sval nordisk ton passar landskapen och sommarnattsmotiven. Vill du ha närvaro och karaktär passar porträtten, särskilt i ett arbetsrum eller ett bibliotek där blicken får ta plats. Tänk också på att Berghs färger är dämpade: en vit vägg runt omkring kan få bilden att verka blek, medan en kulört ljusgrå, grågrön eller sandbeige bakgrund låter tonerna komma till sin rätt.

Storleken avgör mycket. Ett landskap med låg horisont kräver en viss bredd för att kännas som ett landskap, så välj hellre 50x70 centimeter än 30x40 om bilden ska hänga över en soffa eller en säng. Porträtt klarar mindre format och kan med fördel grupperas två och två. Belysningen är lika viktig: en varm punktlampa eller en lampa med mjukt sken framhäver mellantonerna, medan stark sidoljus från ett fönster kan skapa reflexer i glaset. Om motivet hänger i ett rum med mycket dagsljus är en matt akrylskiva eller en ram utan glas ett bra alternativ.

Tips: Välj en smal ram i mörk ek eller svart till Berghs dämpade landskap och lämna gott om luft runt motivet med ett passepartout. Läs mer i vår köpguide för passepartout. Hänger du flera bilder samman, håll dig till en ramfärg så att helheten blir lugn. Du hittar passande ramar hos oss.

Tidslinje över Berghs liv

1858 – Richard Bergh föds den 28 december i Stockholm.

1878 – Börjar på Konstakademien i Stockholm, där han stannar till 1881.

1881 – Reser till Paris och studerar bland annat för Jean-Paul Laurens.

1883 – Ställer ut på Parissalongen för första gången.

1885 – Vistas i Grez-sur-Loing och ordnar utställningen Från Seinens strand tillsammans med Ernst Josephson.

1886 – Konstnärsförbundet grundas; Bergh blir sekreterare.

1887 – Målar Hypnotisk seans.

1893 – Flyttar till Varberg och utvecklar Varbergsskolan tillsammans med Kreuger och Nordström.

1896 – Formulerar begreppet stämningsmåleri i en essä.

1897 – Målar Riddaren och jungfrun och tar fram affischen till Stockholmsutställningen.

1899–1900 – Målar Nordisk sommarkväll.

1904 – Flyttar in i Villa Bergh i Storängen, Nacka.

1905 – Målar porträttet av August Strindberg.

1909 – Målar porträttet av Gustaf Fröding.

1915 – Utses till överintendent för Nationalmuseum.

1919 – Dör i Stockholm den 29 januari; Stilproblemet i den moderna konsten utkommer.

2019 – Nationalmuseum visar utställningen Richard Bergh och Nationalmuseum (26 mars–30 juni).

Relaterade konstnärer och rörelser

Bergh står mitt i den svenska konsthistoriens stora omvandling vid förra sekelskiftet. Hans samtida Anders Zorn gick en parallell väg från Paris till internationell framgång, och Carl Larsson tillhörde samma generation av konstnärsförbundare. Hans rörelser och idéer förklaras närmare i faktasidorna om nationalromantiken och nordisk konst, och Prins Eugens stämningsladdade landskap finns beskrivna i faktasidan om Prins Eugen. En bredare överblick över epoken finns i konsthistoria, och alla våra faktasidor samlas i Kunskapsbanken. För fördjupning rekommenderas Nationalmuseums sida om Richard Bergh, Store norske leksikon om Bergh, Göteborgs konstmuseums samling och Richard Bergh på Wikipedia.

Vanliga frågor om Richard Bergh

Vill du ge ditt hem en bit av det nordiska sekelskiftets stillsamma allvar? Utforska Bozettos urval av svensk konst och hitta en poster som bär vidare Berghs ljus. Läs gärna mer i vår artikel om Swedish Grace och poster i inredningen.